Så var det dags för ännu en julavslutning. För en vecka sedan firade vi Lucia i aulan. Det var en underbar stämning med ca 50-60 elever i Luciatåget.  Det är konstigt att varje år bli berörd av dessa gamla sånger. Fantastiskt när de framförs av våra unga elever som här visar vad de kan skapa tillsammans.

Vid avslutningen, som vid Luciafirandet, måste vi dela upp oss och ha två föreställningar för att rymmas i aulan. Vi sjunger julsånger, delar ut priser och känner en stunds gemenskap.

Ingen tid på året berör oss som julen. De riktigt små barnen ser förväntansfullt in i framtiden där julaftons kväll är höjdpunkten. Vid min ålder är julen en tid av tillbakablickande. Med visst vemod. Då förstår jag att framtiden kommer att skapas av barnen. Låt oss verka för att de behåller framtidstron så länge som möjligt. Det är vårt ansvar.

Efter att eleverna slutat sätter sig personalen ner och äter julbord tillsammans. Jag ser många sjunka ihop och slappna av. Trötta men också förnöjsamma. Nöjda trotts att man kanske inte nådde ända fram men att man gjorde ett helhjärtat försök.

En God Jul och Gott Nytt År från oss alla på Björkebyskolan till alla barn och föräldrar.

Det har kommit några frågor som jag tror kan vara av allmänt intresse.

Vad händer vid lärares frånvaro?

Vi försöker i görligaste mån sätta in vikarie. Vid sjukdom med kort varsel kan det dock vara svårt om fler lärare är sjuka. Att ställa in lektioner skall bara ske i absoluta nödfall.

Vad händer när lärare inte passar tiden?

Det är naturligtvis självklart att lärare skall respektera tider. Vi vuxna är förebilder för barnen och måste leva upp till de krav som vi själva ställer på dem. Det viktigt för mig att få information om någon lärare systematiskt visar nonchalans med tider.
Får eleverna lämna skolområdet under skoldagen?

Skolan har tillsynsansvar under skoltid. Hur denna tillsyn upprättas beslutas lokalt. Vilket innebär att om vi beister i tillsyn endast kan prövas i efterhand.

Vi har inte förbjudit eleverna att gå till Willy´s på lunchrasten då vi inte ser någon möjlighet att kontrollera att detta efterlevs. Vi ser inte heller att förbudet kommer att ha någon effekt. Alla regler och lagar måste ha en förankring hos de människor som drabbas av dem. Vi tror inte det finns legitimiteten för ett sådant förbud. Kanske har vi fel?

Ett alternativ kan vara att eleven säger till någon vuxen och en kamrat i händelse de lämnar skolan? Eller skall vi ha olika regler för olika årskurser? Personligen ser jag ingen anledning till att eleverna skall lämna skolområdet under skoltid.

Jag skall föra en diskussion med elevråd, föräldraråd och medarbetare vilken policy vi skall ha i frågan. Jag skall även ta upp frågan i rektorsgruppen.

En annan infallsvinkel är naturligtvis att göra skolan så attraktiv att eleverna inte söker sig bort på lunchraster och håltimmar. Som ett led i detta kommer skolgården att upprustas (Men det tar tid!!!!). Vi har även andra idéer.

Ett bra schema med minimalt med håltimmar är också viktigt för att förhindra att problemet uppstår.

Synpunkter mottages med tacksamhet.

Vi har haft en del sjukskrivningar på sista tiden. I en klass blev det problem med vikarien så jag beslöt att ta klassen i SO fram till jul. Inte så märkvärdigt då jag från början är samhällskunskap och historielärare. Nu skall vi dessutom arbeta med 1:a världskriget och mellankrigstiden. Ändå kändes det lite ovant då det var länge sedan jag stod framför klass i just denna roll som lärare.

Men det tog inte lång tid innan jag blev varm i kläderna och känslan från början av min lärarkarriär kom tillbaka. Känslan av att jag har något att förmedla. Att jag är bärare av något viktigt. Att världen är någorlunda begriplig och att tillvaron hänger hyfsat ihop. Att tillvaron inte är given utan är skapad och skapas av oss människor. Du kan, och är skyldig, att skapa ditt/vårt liv.

Jag tror nästan alla lärare börjar sin lärarbana med en liknande känsla. Känslan att dom har något viktigt att förmedla. Något som var och en brinner för. Som gör att man ger det lilla extra. Ser och lyfter eleven ytterligare en gång.

Hur viktigt är det inte att lärarna håller denna drivkraft vid liv? Att inte det dagliga tragglandet med glömda pennor och hög ljudnivå till slut tar över.

En förälder lyfter en principiellt viktig fråga. Varför blir hemmen informerade om bagateller, glömda pennor, men får bristande information om allvarliga händelser som slagsmål och polisanmälningar.

Den är problematisk med all information. Vad är bagateller och vad är viktigt?

Något givet svar finns inte men om problemet bara är brist på medhavd penna tycker jag det är något som skall lösas mellan läraren och eleven. Som princip tycker jag att ju fler problem som löses inom skolan är positivt då det hjälper eleven att växa och ta ansvar för sina egna studier.

Även vid mer allvarliga händelse kan det dock ibland vara svårt att avgöra hur mycket information som skall gå ut och till vem. Det finns ju en risk att ”elda” på där tråkiga händelser får oproportionellt stor plats.

När det gäller förra veckans händelse så var det naturligt att informera samtliga så snabbt som möjligt för att det drabbade alla elever och jag ville förhindra oro och ryktesspridning. Någon annan gång rör det sig bara om en klass eller några enstaka elever och då kan det vara svårare att avgöra nivån på informationen.

Kort sagt så avgörs det från fall till fall hur mycket information som skall gå ut? Sedan får vi diskutera efteråt om det var en god balans eller ej.

När det gäller polisanmälningar är det möjligt att de har ökat. Inte beroende på att klimatet har hårdnat utan för att när det gäller hot, våld, stöld etc. så är principen noll - tolerans. Det är inte skolans uppgift att utreda denna typ av händelser utan det får andra myndigheter sköta. Det finns dock gränsdragningsproblem även här.