Vill bara kort meddela att vid månadsskiftet april/maj så var budget i balans. Med tanke på skolans ekonomiska historia så kan vi glädja oss åt detta. Nu är det bara fortsätta att hålla i resten av året.

Målet för verksamheten är självklart inte att nå budget utan att bedriva en verksamhet där era barn får det stöd och hjälp som de behöver med en god kvalitet på alla nivåer. Strävan är därför att frigöra ekonomiska resurser så att de kan användas så optimalt som möjligt.

Så är den nya åk 6-organisationen igång. Responsen som jag har fått har varit väldigt positiv. Alla elever utom möjligen en har fått sitt önskemål tillgodosett, och det beror på ett missförstånd som vi hoppas kunna rätta till.

Någon har uttryckt en oro för att Ma/No-klassen ökat kraftigt från 22 till 30 elever. Oron är förstålig men jag tror inte det kommer att bli något problem.

Nu skall vi arbeta för att få ihop klasserna och att där det har funnits skall vi arbeta för stabilitet.

Jag tycker att det är utmärkt med denna mjukstart i slutet på terminen så att barnen vet vilka deras klasskamrater är. Vi diskuterar redan nu olika aktiviteter till hösten för att gruppkänslan skall förbättras och klassen skall fungera som bra arbetslag.

Redan nu kan man summera att några av klasserna i åk 6 har haft hög ljudnivå med bristande lugn som följd. Så brukar det alltid vara när nya klasser kommer samman från olika mellanstadieskolor där grundprincipen varit en klass, ett klassrum, en lärare. Det verkar som om den nya ”friheten” och nya kamratgruppen med nya ”positioneringar” tar mycket fokus från studierna för många av eleverna. Här måste vi vara mycket tydligare med vilka regler som gäller och inom vilka ramar som vi umgås. Ramarna blir en trygghet för både de lite yviga och de försiktiga eleverna. Men också för lärarna.

För några månader sedan var jag i Belfast och besökte en katolsk skola med 1100 pojkar i åldern 11-16 år. Vita väggar utan ett pennsträck, inget spring i korridorerna, inget skrik. Man kan kommunicera i samtalston. Då insåg jag att mycket positiva förändringar har hänt i den svenska skolan (svenska samhället) men något har också gott förlorat. En god pedagogisk miljö måste innebära att inte all kraft går åt till att göra sig hörd och sedd. Det finns sannerligen en utmaning inte minst bland Sveriges högstadieskolor.

Nu räcker det inte bara med regler utan vi måste självklart fortsätta jobba med värderingar hos både vuxna och barn. Om vi försöker ta vårt ansvar hoppas jag att hemmen tar sitt.

Det som kan sägas vara positivt om årets åk 6 klasser att de må vara röriga men de är de är inte elaka. Det råder i stort en god sammanhållning i klasserna och lärarna se mycket lite trakasserier och utstötningsmekanismer. Låt oss bygga vidare på detta inför nästa läsår.