Det har inte undgått någon förälder i åk 6 att till nästa år skall 5 klasser bli 4 i åk 7. Efter att vi informerat föräldrarådet v. 11 och övriga föräldrar v.12 så har det framförts en del kritik som jag blivit uppmanad att besvara.

Tanken är att vi inte bör låta elever och föräldrar ha önskemål om framtida klassplacering utan använda vår pedagogiska kompetens för ”…att sätta ihop pedagogiska grupper som fungerar och stirrar oss inte blinda på profilerna. Vi har problem i vissa grupper och nu ska vi göra vad vi kan för att få till bättre gruppkonstellationer.”

Jag förstår tanken och kan ha sympati för den men det reser nya frågor.

Det belyser ett organisatoriskt problem som uppstår med profilklasser. Ju fler profiler vi har ju färre kombinationsmöjligheter har vi att placera elever i olika grupper på grund av vad som är pedagogiskt önskvärt. Låt mig ge ett exempel. Antag att avlämnande skola i åk 5 anser att två elever inte bör gå i samma klass då detta inte främjar deras prestationer i skolan. Om båda söker till Ma/No – profil så finns det bara en klass där de kan gå. Såvida inte vi skall säga nej till en av eleverna.

Det finns också en moralisk aspekt av detta problem. Eleverna i profilklasserna har sökt en 4-årig utbildning vid Björkebyskolan. Det skall väldigt mycket till innan jag ändrar en organisation som går ut på att deras val inte längre gäller efter ett år. De närmaste tre åren erbjuder vi något de inte valt.

Därför tycker jag att det bästa i nuvarande situation är att försöka hitta en lösning tillsammans med föräldrarna. Så att så många som möjligt kan bli nöjda med sin framtida utbildning på Björkebyskolan.

Det är lika bra jag är väldigt tydlig från början. Det som framförs nedan är mina tolkningar och åsikter.

Det har väl inte undgått någon att lärarnas arbetstider är under diskussion i årets avtalsrörelse. Igen kan man säga. För detta är en fråga som har diskuterats under många år. I pressen kommer det ena utspelet efter det andra och många är med och kommenterar.

Lärarna har idag en arbetsvecka på 45,5 tim under terminerna. Detta kompenseras av längre ledighet under bl.a sommaren. Lärarnas arbetsår skall vara jämförbara med andra grupper på arbetsmarknaden. Arbetstiden är uppdelad i två delar. 35,5 tim s.k reglerad arbetstid, vilken är i huvudsak arbetsplatsförlagd, och 10 tim är förtroendearbetstid som läraren kan utföra på annan plats och tid. Den skall främst användas främst till för och efterarbete.

I årets avtalsrörelse har arbetsgivaren, representerad av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), fört fram kraven på att den reglerade arbetstiden skall utökas till 40 tim i veckan. Argumentet tycks vara att eftersom lärarna är skolans främsta resurs så bör rektor ha större kontroll över denna.

Lärarfacken, representerad av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, ser problemet snarast i ett motsatt perspektiv. Ökande arbetsuppgifter och mer reglering av arbetstiden kommer att försämra lärarnas förmåga att stödja barnen att nå målen.

Så hur ser då en lokal rektor på detta problem? Ja, en sak är definitivt säkert. Det är olika. Kanske beror det på vilka årskurser det gäller. Yngre barn behöver mer omhändertagande. Äldre barn mer inriktning på kunskapsförmedling.

Ur mitt perspektiv kan jag inte se att det skulle gynna skolans utveckling att lärarnas knyts mer till sina arbetsplatser. Förtroendearbetstiden behövs i sin nuvarande omfattning för de flesta lärare.

Efter en ganska tuff hållning går nu SKL ut och erbjuder lärarna ekonomisk ersättning för att knytas mer till arbetsplatsen. Men är detta ett bra resursutnyttjande? Antag att lärarna får 5 % extra i lönepåslag för att öka den reglerade arbetstiden till 40 tim per vecka. I min verksamhet kan jag inte se det möjligt att öka produktiviteten med 5 % på grund av detta. Konsekvensen blir att Björkebyskolans får en kostnadsökning i en redan ansträngd ekonomi.

Ur mitt perspektiv är inte nuvarande arbetstidsavtal problemet. Utan att vi inte följer avtalet. Skolan lider av bristande flexibilitet och dynamik. Detta ryms inom gällande avtal om vi bara följer avtalets bokstav och anda. I allt för hög utsträckning präglas verksamhet av att varje enskild lärare skall bedriva x antal minuter i veckan med eleverna och inte att vi, som avtalet slår fast, utgår från varje tjänst. Det kan t.ex inte vara rimligt att en lärare som har halvklass i ett praktiskt ämne skall ha samma undervisningstid som en lärare i svenska med 25-30 elever i varje grupp.

Verksamheten präglas i allt för hög grad av vad som skall ingå i de ordinarie arbetsuppgifterna i stället för att i en förtroendefull anda lösa de arbetsuppgifter som vi står inför.